Den kan tyckas lite suddig, tillsynes hastigt komponerad och i någons ögon kanske t.o.m. lite misslyckad. Men det går också att se det som en ovanligt levande och lyckad porträttbild, en bild som jag inte i något hänseende skulle byta bort mot ett samtida ateljéporträtt. Bilden vi ser togs i en fotoautomat på Kiviks marknad någon gång i mitten av förra seklet. Den föreställer Svea och Harry Lundin, som lämnat sin småbrukargård och vardagen i Åhuskärr för en nöjesfylld dag. Paret, som var bosatt på höjdryggen Billebacke i Åhuskärr, var min farmor och farfar.
Marknaden i Kivik brukar sägas ha anor som går tillbaka till den gamla Hansan, då Lübeckarn kom hit för att handla sill som de sedan saltade och sålde vidare. Några belägg för denna sammankoppling har jag emellertid aldrig sett, och det finns till och med litteratur som gör gällande att dess historia skulle gå tillbaka ända till bronsåldern där den kopplas samman med Kungagraven. Det sistnämnda lär inte ha någon som helst substans, men visar på ett problem som uppstår när historieskrivningen bottnar i etnocentrism. Av någon anledning verkar det finnas ett behov hos de som skriver lokalhistoria att kunna åberopa ting och företeelser med så gammal hävd som möjligt. Och det paketeras gärna som något unikt för just den egna bygden eller regionen. Det ger platsen en upphöjelse
och en föreställning om att vara något som andra platser inte är. Frestelsen är lätt att falla in i och något även jag själv brottas med emellanåt.
Nu skall det påpekas att marknaden i Kivik är av gammalt datum och finns belagd redan på 1600-talet, även om vi inte vet mycket om själva marknaden. Den har dock inte funnits kontinuerligt fram till våra dagar, vid 1800-talets början flyttades den till Simrishamn för att sedan hamna i Vitemölla innan den slutligen fick sitt nuvarande läge uppe på backarna strax norr om samhället.
Oavsett ålder så har den spelat en betydelsefull roll för framförallt Kivik men också haft en inverkan på sin omgivning.
Runt om i bygderna var marknadsdagen länge något av ett tidsligt begrepp. De lediga dagarna var lätträknade, men just denna dag kunde man med lite tur få ledigt och marknaden var nog för många ett skönt och annorlunda avbrott i den långa vardagen. Resa bort gjorde man inte utan vidare annars. Sedan bör det väl också nämnas, att för många mindre bemedlade förblev marknaden mest en hägring och kom man väl hit hade man inga pengar att röra sig med. Det gamla bondelandskapet var allt annat än en rättvis värld
Från en svunnen tid 