Fjärdingsman Hans Ask

Häst och vagn i 1930-talets Yngsjö

Häst och vagn i 1930-talets Yngsjö

Vi befinner oss på Askasträdet i Yngsjö där kronofjärdingsman Hans Ask har tagit ut sin häst och vagn ur stallängan. Den lille gossen som fått äran att åka med heter Thore och var lanthandlarson i byn. Han hade inte rört sig särskilt långt hemifrån, fadern Inge Olssons butik var nämligen belägen i en grannbostad alldeles bakom fotografens rygg. Fotografiet är odaterat men känslan är att vi rör oss i mitten av 1930-talet. Ask var då i dryga sjuttioårsåldern och skall fortfarande innehaft tjänsten som fjärdingsman (en mer exakt datering skulle förstås kunna göras med pojkens födelseuppgifter).

Den rödmålade stallängan till vänster finns fortfarande kvar, men ser idag helt annorlunda ut och är kanske mer att betrakta som en ny byggnad. Kvar finns även det vackra, vitrappade bostadshuset som inte syns på bilden. Det är beläget precis där Askasträdet möter Gamla byvägen. Fastighetens ålder är inte känd, men härrör förmodligen från 1800-talets mitt och har uppförts på mark som ursprungligen tillhört närliggande Tofta gård. Såväl bostad som länga är i bra skick och har under senare år dessutom iordningställts varsamt. Bland annat har bostadens tak återställts med stråtak.

Hans Ask var en välkänd och lite egensinnig herre i byn. Han var född i Yngsjö den 19 maj 1861. Fadern Hans Månsson Ask var född i Hörup och var vice korpral till yrket. Modern hade rötter i en karabinjärsläkt från Yngsjö och hette Anna Johansdotter. Föräldrarna hade gift sig 1845 och det förefaller som om familjen flyttade in i fastigheten på Askasträdet 1858 i samband med att en baptistfamilj lämnat huset och emigrerat. Dock verkar fadern som uppehöll sig periodvis i Ystad bosatt sig permanent först 1861, samma år som Hans Ask föddes.

Hans Månsson Ask och Anna hade relativt många barn. Förutom sonen Hans som vi ser på bilden kan den tio år äldre Elna nämnas. Hon arbetade som piga i tonåren, men emigrerade bara nitton år gammal till Tyskland. Enligt handlingar skall hon ha åkt ensam men återvände senare till Yngsjö där hon gifter sig med den Yngsjöfödda fiskaren Ola Jönsson år 1883 (bosatta på Yngsjö nr.7). Även systern Dorothea f. 1848 spenderade en tid i Tyskland, men återvände till Yngsjö. Brodern Ola Ask f. 1856 emigrerade längre bort. Han åkte till Amerika och skall enligt uppgift ha rymt från sin fru och rört sig i trakterna kring Iowa där han dog i Fort Madison 1888, bara 32 år gammal.

Det finns också en kvinna vid namn Carna Ask som är av extra intresse. Det saknas uppgifter i födelseboken och i husförhörslängderna är dessa delvis motstridiga, men förmodligen föddes hon 1842 i Yngsjö, tre år innan föräldrarna gifte sig. Hon står skriven som Anna Johansdotters oäkta dotter och är med bland familjemedlemmarna som flyttar in i huset på Askasträdet 1858 (om Hans Månsson Ask är fader är dock svårt att veta). Alldeles oavsett så delas bostadshuset i två hushåll efter en tid. I den ena delen av huset bor Carna med sin man och sina barn och i andra delen bor hennes föräldrar och syskon.
Historien är dunkel, men det har berättats att det rådde stor osämja inom familjen Ask, om två familjer som vägrat att tala med varandra. Vad det rörde sig om är inte känt, men det förefaller som om det var Carnas familj som hamnat i konflikt med det andra hushållet. Kanske har hon hamnat i onåd hos föräldrarna, men det kan också ha att göra med brodern Hans Ask som senare tog över huset och som hade ett lite egensinnigt förhållningssätt mot många i sin omgivning.

Hans Ask gifte sig 1882 med Bengta Jönsdotter från Vittskövle. Han var som det framgått fjärdingsman till yrket och hade varit så sedan tiden omkring 1905. I unga år hade han varit fiskhandlare samt arbetat i hamnen i Åhus, där familjen bodde en kort period som nygifta. Runt 1885 bosätter de sig för gott i Yngsjö och arrenderar samtidigt några tunnland mark. I hemmet i Yngsjö drev han också tillsammans med frun en av byns mjölkbutiker under 1900-talets början och kanske tidigare än så. Den gode Ask var dock en förnäm herre och var noga med vem han sålde till. Det var inte vem som helst som kunde knacka på dörren och förväntas få med sig någon mjölk hem. Han tjänade också några extra kronor genom att plöja tobakslyckor i byn. I vissa fall kunde det röra sig om tjänster och gentjänster, där han mot att plöja kunde få betalning i exempelvis ål och annan fisk. Samma sak gällde emellertid med plöjningen som med mjölken. Han plöjde inte åt vem som helst och här var han än mer nogräknad med vilka han valde ut. Paret odlade också egen tobak och deras tobakslycka var belägen på andra sidan vägen, till höger utanför bild.

Att sitta hundra år senare och göra några moraliska bedömningar skall man förstås vara mycket försiktig med. Men det var ett samhälle som i flera hänseenden präglades av en social segregation och Hans Ask verkar varit en som bidrog starkt till att upprätthålla denna ordning. En fjärdingsman ingav visserligen viss respekt i sin omgivning, men det förefaller allt som att han haft lite väl höga tankar om sig själv och sin titel.

Det kan ju tyckas rimligt att Askasträdet fått sitt namn efter familjen Ask, men förmodligen härrör det från ett par träd som låg i anslutning till den. Vägens ålder är inte känd, men flera av husen är mycket gamla och något går tillbaka till 1800-talets första hälft. De boende har traditionellt varit fiskare, men även lantbruksarbetare och en rad olika hantverkare har varit representerade. Det var också ett område där baptismen hade ett starkt fäste och i anslutning till vägen låg den byggnad som förmodligen var Yngsjöförsamlingens första missionshus.

Träden som skymtas i bakgrunden ligger vid det så kallade Backagäret, som är den skyddande tallskogens västra gräns. Denna höjdrygg är en rest från sandflyktens dagar och antas ha uppkommit genom att sanden lagt sig och bildat drivor vid en äldre hägnad som användes före 1800-talets skiftesreformer förändrade landskapsbilden. Höjdryggen kan skådas längs nästan hela sträckan från Espet till Yngsjö och förekommer även söderut vid Furuboda. Där har jag dock aldrig hört den kallas Backagäret. Särskilt påtaglig är den så kallade ”Stora sanddrivan” strax söder om Stora ekens väg. Det är där som ”Prinsessan från Revhaken” eller möjligen en del av hennes skatt skall ligga begraven enligt legenden!

Hans och Bengta Asks barns vidare öde har jag inte undersökt närmare, men Ola Ask var född 1891 och följde sin fars fotspår och blev poliskonstapel. Han sågs i Yngsjö emellanåt och verkar även skött en del av föräldrarnas intressen när de blev äldre. Den 19 juni 1943 dog Hans Ask. Då hade hustrun Bengta redan varit död i tio år och året efter verkar det som om fastigheten på Askasträdet säljs.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd

Annonser

Om H Johan Lundin

Uppväxt vid den skånska ostkusten. Bosatt sedan många år i Majorna, Göteborg. www.instagram.com/hjohanlundin www.majornasbryggeri.se www.majorna.nu www.23seconds.org www.gbghistoria.wordpress.com www.svunnentid.wordpress.com www.facebook.com/gamlamajgrabbar www.facebook.com/majorna.nu www.facebook.com/majornasbryggeri
Det här inlägget postades i 1930-tal, Historia, landsbygd, Skåne, Villands härad, Yngsjö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fjärdingsman Hans Ask

  1. Karin skriver:

    Reblogga detta på Strädet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s