Alma och hennes höns

alma jönsson

Alma Jönsson f. Nelander 1885-1977

Vi befinner oss i Åhus Kärr i mitten av 1960-talet. Eller närmare bestämt på höjdryggen Billebacke, strax norr om själva byn. Kvinnan som ställt upp sig för fotografering tillsammans med sina höns heter Alma Jönsson. Hon kom ursprungligen från Bertilstorp, i närheten av Brösarp, där hon föddes våren 1885. Fadern hette Jöns Jacobsson Nelander och var huvudsakligen snickare. Men som många andra förefaller han och hustrun Hanna f. Olsson även drivit mindre jordbruk och troligen även haft ett mindre antal djur.

I februari 1903 avled Almas fader av okänd orsak, fyrtiosju år gammal. Alma var då sexton år gammal och senare samma år flyttade hon och systern Frida Nelander till Yngsjö. Där fanns sedan tidigare äldsta syskonet Augusta. Hon hade bott där i några år och tjänstgjort som piga hos Nils Bengtsson på Yngsjö nr. 12, men var sedan år 1900 gift med honom. Augusta och Nils erbjöd Alma bostad och tjänst på gården medan Frida erbjöds detsamma hos Nils broder Jöns Bengtsson. Även Almas moder, änkan Hanna, bosatte sig hos Augusta, dessutom fanns sedan en tid tillbaka också brodern Carl Nelander på gården. Med undantag för en broder vid namn Sigfrid som flyttade till Helsingborg, så var familjen i praktiken alltså samlad i Yngsjö.

Åren gick och 1911 fick en sjuttonårig dräng vid namn Oscar Jönsson tjänst på ”Nils Bengts” och Augustas gård. Den tjugosexåriga Alma och Oscar fattade snart tycke för varandra och fyra år senare gifte de sig och flyttade till Oscars hemtrakter i Åhus Kärr. Där skaffade paret sig snart ett eget lantställe som de kom att bo på under resten av sina liv. Det var en så kallad egnahemsgård som de själva lät uppföra på mark som friköpts från Vittskövle gods. Egnahemsrörelsen var en folkrörelse som uppkom vid 1800-talets slut och som fick stort genomslag i Kristianstadsregionen, inte minst i Åhus Kärr. Syftet med rörelsen var att ge arbetarklassen eget drägligt boende, i många fall med en tillhörande försörjningskälla i form av ett småjordbruk.

Det kan kanske vara på sin plats att nämna några ord om hönsen också. Vid sekelskiftet 1900 fanns det omkring 2,3 miljoner fjäderfän i Sverige och hönsen spelade en viktig roll i den svenska självhushållningen. Fast framförallt gick det att tjäna några extra kronor på dem. I Degeberga fanns en av landets främsta äggföreningar, startad av den innovativa och driftige Enoch Flygare 1902. Sådana föreningar fanns lite varstans i landet, bl.a. i Åhus. Många av dem blev dock ganska kortlivade, främst därför att strukturen på produktionen/hanteringen var besvärlig. Insamlingen av ägg skedde till stor del genom lanthandeln och Enoch hade knutit avtal med en rad lanthandlare i bygden, där småbönderna kunde lämna sina ägg som sedan hämtades av äggföreningen. I Åhus kärr lämnades dock äggen inte i lanthandeln. Där sköttes insamlingen av Ester och Albert Malmgren, syster och svåger till Almas make Oscar (möjligen hade inlämningen skett vid lanthandeln tidigare). Vid inlämningsställena skulle varje ägg stämplas och bokföras för att kunna härledas till rätt producent, vilket var en tidsödande process. Väl framme vid äggföreningen ompackades sedan äggen i lådor om 36 eller 72 tjog och packades i träull för att klara transport och omlastning. Inom landet såldes äggen till Malmö, Stockholm, Göteborg, Luleå och Umeå. Betydande kvantiteter gick också på export via Köpenhamn till England och Skottland och senare även till Tyskland. Mycket skulle kunna skrivas om den fascinerande Enoch Flygare. Han var en centralfigur inom den svenska ägghandeln och satte Degeberga på kartan med sina ägg. Nämnas bör i alla fall att han senare tog initiativ till bildandet av Svenska Äggexportföreningen, som tillsammans med Ägghandelsförbundet skötte all försäljning av ägg både inom landet och exporten.

När det gäller hönsen, så var det förmodligen Almas domän. Att kvinnorna skötte hönsen och äggförsäljningen var brukligt, och det var också pengar som brukade hamna i deras egna fickor. Åtminstone så länge produktionen var småskalig. Sammanlagt hade hon ett sextiotal höns.

Några egna minnen av Alma, som dog 1977, har jag inte. Däremot har jag träffat deras son Ingvar och dotter Lisa vid några tillfällen. Genom Ingvar kom förövrigt namnet Nelander att leva vidare, då han tog sin moders flicknamn. Kvar finns också Alma och Oscars hem på Billebacke. Tillsammans med en rad andra gårdar vittnar de om en inte alltför avlägsen tid, då småbrukarna satte stor karaktär på samhället och landskapsbilden. Och då det fortfarande fanns gott om höns!

Text: H Johan Lundin
Foto: Lars-Göran Sandréus
Fotokälla: privat samling

Annonser

Om H Johan Lundin

Uppväxt vid den skånska ostkusten. Bosatt sedan många år i Majorna, Göteborg. www.instagram.com/hjohanlundin www.majornasbryggeri.se www.majorna.nu www.23seconds.org www.gbghistoria.wordpress.com www.svunnentid.wordpress.com www.facebook.com/gamlamajgrabbar www.facebook.com/majorna.nu www.facebook.com/majornasbryggeri
Det här inlägget postades i 1960-tal, Arbetsliv, Åhus, Åhuskärr, Brösarp, Degeberga, Hanöbukten, landsbygd, Lantbruk, Okategoriserade, Yngsjö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s