Åhusprofiler

Henning Ivar Fors och Landsfiskal Larsson edit

Tre herrar från Åhus på kalas

Tre tunga Åhusnamn har slagit sig ner vid ett bord för att diskutera. Vad som ventilerades denna afton är inte känt, men ett likörglas i bildens förgrund vittnar om att det nog även serverades en och annan förfriskning under kvällens gång…

Från vänster ser vi Åhus berömda ålakung, Henning Nilsson från AB Ålexporten. I mitten sitter Ivar Fors, direktör för landets mest kända hönsfodertillverkare med fabriker i Åhus, Stockholm, Vadstena och Lidköping. Längst till höger, med en småfinurlig blick, landsfiskal Martin Larsson som tjänstgjorde i Åhus under många år. Vissa uppgifter gör gällande att det är på ett kalas hos den sistnämnda som bilden togs.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd fotograf
Fotokälla: privat ägo

Publicerat i Åhus, Företag, Villands härad | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Loket GJ 2 vid Gärdskan i Åhus

Åhus

Loket GJ 2 tillverkades i Trollhättan 1883 och tillhörde Gärds härads järnväg

Det är sent 1800-tal. Kanske 1895. GHJs (Gärds härads Järnväg) lok nummer 2 har stannat till vid sin slutstation i Åhus. Loket är tillverkat i Trollhättan 1883 av Nydqvist & Holm AB – Bofors-Nohab AB och trafikerade sträckan Åhus – Kristianstad via bland annat orter som Everöd , Tollarp och Ovesholm.

Gärdsbanan var en så kallad ångspårväg, en lättare budgetvariant med räler av klenare typ, som tagits i drift i december 1881. Dess ursprungliga sträckning var Kristianstad – Degeberga, men två år senare inkorporerades även Åhus på linjen.

Stationshuset med sin tidstypiska utformning finns fortfarande kvar. Byggnaden brukar populärt kallas Gärdskan, vilket är det smeknamn som banan hade. Stationen som sådan hette dock Åhus station. Idag ser fastigheten helt annorlunda ut och har förlorat mycket av sin forna charm och stationskaraktär.

Strax efter att denna bild togs, närmare bestämt 1898, uppgick Gärdsbanan med flera andra järnvägar i det nybildade Östra Skånes Järnvägar (ÖSJ). Loket fick då i stället beteckningen ÖSJ 2.
I samband med denna övergång moderniseras och kompletteras järnvägsnätet med fler stationer och nya tågset. Antagligen är det av denna anledning som loket fasas ut bara två år senare. Enligt uppgift såldes det till Maltesholms cementfabrik år 1900 där det förmodligen blev kvar fram till att det skrotades 1931.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd
Fotokälla: Svenska.lok.se

Publicerat i 1890-tal, Åhus, Gärds härad, Historia, Järnväg, Skåne, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fjärdingsman Hans Ask

Häst och vagn i 1930-talets Yngsjö

Häst och vagn i 1930-talets Yngsjö

Vi befinner oss på Askasträdet i Yngsjö där kronofjärdingsman Hans Ask har tagit ut sin häst och vagn ur stallängan. Den lille gossen som fått äran att åka med heter Thore och var lanthandlarson i byn. Han hade inte rört sig särskilt långt hemifrån, fadern Inge Olssons butik var nämligen belägen i en grannbostad alldeles bakom fotografens rygg. Fotografiet är odaterat men känslan är att vi rör oss i mitten av 1930-talet. Ask var då i dryga sjuttioårsåldern och skall fortfarande innehaft tjänsten som fjärdingsman (en mer exakt datering skulle förstås kunna göras med pojkens födelseuppgifter).

Den rödmålade stallängan till vänster finns fortfarande kvar, men ser idag helt annorlunda ut och är kanske mer att betrakta som en ny byggnad. Kvar finns även det vackra, vitrappade bostadshuset som inte syns på bilden. Det är beläget precis där Askasträdet möter Gamla byvägen. Fastighetens ålder är inte känd, men härrör förmodligen från 1800-talets mitt och har uppförts på mark som ursprungligen tillhört närliggande Tofta gård. Såväl bostad som länga är i bra skick och har under senare år dessutom iordningställts varsamt. Bland annat har bostadens tak återställts med stråtak.

Hans Ask var en välkänd och lite egensinnig herre i byn. Han var född i Yngsjö den 19 maj 1861. Fadern Hans Månsson Ask var född i Hörup och var vice korpral till yrket. Modern hade rötter i en karabinjärsläkt från Yngsjö och hette Anna Johansdotter. Föräldrarna hade gift sig 1845 och det förefaller som om familjen flyttade in i fastigheten på Askasträdet 1858 i samband med att en baptistfamilj lämnat huset och emigrerat. Dock verkar fadern som uppehöll sig periodvis i Ystad bosatt sig permanent först 1861, samma år som Hans Ask föddes.

Hans Månsson Ask och Anna hade relativt många barn. Förutom sonen Hans som vi ser på bilden kan den tio år äldre Elna nämnas. Hon arbetade som piga i tonåren, men emigrerade bara nitton år gammal till Tyskland. Enligt handlingar skall hon ha åkt ensam men återvände senare till Yngsjö där hon gifter sig med den Yngsjöfödda fiskaren Ola Jönsson år 1883 (bosatta på Yngsjö nr.7). Även systern Dorothea f. 1848 spenderade en tid i Tyskland, men återvände till Yngsjö. Brodern Ola Ask f. 1856 emigrerade längre bort. Han åkte till Amerika och skall enligt uppgift ha rymt från sin fru och rört sig i trakterna kring Iowa där han dog i Fort Madison 1888, bara 32 år gammal.

Det finns också en kvinna vid namn Carna Ask som är av extra intresse. Det saknas uppgifter i födelseboken och i husförhörslängderna är dessa delvis motstridiga, men förmodligen föddes hon 1842 i Yngsjö, tre år innan föräldrarna gifte sig. Hon står skriven som Anna Johansdotters oäkta dotter och är med bland familjemedlemmarna som flyttar in i huset på Askasträdet 1858 (om Hans Månsson Ask är fader är dock svårt att veta). Alldeles oavsett så delas bostadshuset i två hushåll efter en tid. I den ena delen av huset bor Carna med sin man och sina barn och i andra delen bor hennes föräldrar och syskon.
Historien är dunkel, men det har berättats att det rådde stor osämja inom familjen Ask, om två familjer som vägrat att tala med varandra. Vad det rörde sig om är inte känt, men det förefaller som om det var Carnas familj som hamnat i konflikt med det andra hushållet. Kanske har hon hamnat i onåd hos föräldrarna, men det kan också ha att göra med brodern Hans Ask som senare tog över huset och som hade ett lite egensinnigt förhållningssätt mot många i sin omgivning.

Hans Ask gifte sig 1882 med Bengta Jönsdotter från Vittskövle. Han var som det framgått fjärdingsman till yrket och hade varit så sedan tiden omkring 1905. I unga år hade han varit fiskhandlare samt arbetat i hamnen i Åhus, där familjen bodde en kort period som nygifta. Runt 1885 bosätter de sig för gott i Yngsjö och arrenderar samtidigt några tunnland mark. I hemmet i Yngsjö drev han också tillsammans med frun en av byns mjölkbutiker under 1900-talets början och kanske tidigare än så. Den gode Ask var dock en förnäm herre och var noga med vem han sålde till. Det var inte vem som helst som kunde knacka på dörren och förväntas få med sig någon mjölk hem. Han tjänade också några extra kronor genom att plöja tobakslyckor i byn. I vissa fall kunde det röra sig om tjänster och gentjänster, där han mot att plöja kunde få betalning i exempelvis ål och annan fisk. Samma sak gällde emellertid med plöjningen som med mjölken. Han plöjde inte åt vem som helst och här var han än mer nogräknad med vilka han valde ut. Paret odlade också egen tobak och deras tobakslycka var belägen på andra sidan vägen, till höger utanför bild.

Att sitta hundra år senare och göra några moraliska bedömningar skall man förstås vara mycket försiktig med. Men det var ett samhälle som i flera hänseenden präglades av en social segregation och Hans Ask verkar varit en som bidrog starkt till att upprätthålla denna ordning. En fjärdingsman ingav visserligen viss respekt i sin omgivning, men det förefaller allt som att han haft lite väl höga tankar om sig själv och sin titel.

Det kan ju tyckas rimligt att Askasträdet fått sitt namn efter familjen Ask, men förmodligen härrör det från ett par träd som låg i anslutning till den. Vägens ålder är inte känd, men flera av husen är mycket gamla och något går tillbaka till 1800-talets första hälft. De boende har traditionellt varit fiskare, men även lantbruksarbetare och en rad olika hantverkare har varit representerade. Det var också ett område där baptismen hade ett starkt fäste och i anslutning till vägen låg den byggnad som förmodligen var Yngsjöförsamlingens första missionshus.

Träden som skymtas i bakgrunden ligger vid det så kallade Backagäret, som är den skyddande tallskogens västra gräns. Denna höjdrygg är en rest från sandflyktens dagar och antas ha uppkommit genom att sanden lagt sig och bildat drivor vid en äldre hägnad som användes före 1800-talets skiftesreformer förändrade landskapsbilden. Höjdryggen kan skådas längs nästan hela sträckan från Espet till Yngsjö och förekommer även söderut vid Furuboda. Där har jag dock aldrig hört den kallas Backagäret. Särskilt påtaglig är den så kallade ”Stora sanddrivan” strax söder om Stora ekens väg. Det är där som ”Prinsessan från Revhaken” eller möjligen en del av hennes skatt skall ligga begraven enligt legenden!

Hans och Bengta Asks barns vidare öde har jag inte undersökt närmare, men Ola Ask var född 1891 och följde sin fars fotspår och blev poliskonstapel. Han sågs i Yngsjö emellanåt och verkar även skött en del av föräldrarnas intressen när de blev äldre. Den 19 juni 1943 dog Hans Ask. Då hade hustrun Bengta redan varit död i tio år och året efter verkar det som om fastigheten på Askasträdet säljs.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd

Publicerat i 1930-tal, Historia, landsbygd, Skåne, Villands härad, Yngsjö | Märkt , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Chaufför Sjögren i Vebäck (1926)

Nyköpt bil av märket Hudson

Nyköpt bil av märket Hudson

Det är den 3 juni 1926. Man kan anta att Olof Sjögren från det lilla samhället Vebäck i Huaröds församling är ganska stolt. Han har ställt upp sig för fotografering framför sin nya bil av det amerikanska märket Hudson. Olof som var chaufför till yrket var född i trakten 1902 och hade växt upp på en ordinär gård där fadern även försörjt sig som soldat.
Chaufförsyrket ägnade även hans sex år äldre broder Anders Sjögren sig åt och när denna bild togs förefaller det som om de bodde grannar i Vebäck, eller kanske mer troligt delat fastighet. Såväl Olof som Anders gifte sig dock under året och kom båda att flytta ungefär ett år senare. Olof och hans hustru Sigrid Lindell flyttade då till hennes barndomstrakter i Östra Sönnarslöv. Med sig hade de två små barn.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd
Fotokälla: Gärds härads hembygdsförbund

Publicerat i 1920-tal, Bilar, Gärds härad, Historia, Huaröd, Skåne | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Betkampanjen 1961

Sockenbruket i Köpingsbro

Sockerbruket i Köpingebro, hösten 1961

Det är höst och en aldrig sinande ström av traktorekipage och lastbilar ringlar sig fram genom landskapet. Vi har hamnat vid sockerbruket i Köpingebro, mitt under den så kallade betkampanjen.

Skåne är den region i Sverige vi främst förknippar med sockerbetor och i Köpingebro har de skånska bönderna lämnat betor sedan 1894 då den danske grosshandlaren Jacob Lachmann lät anlägga bruket. Industriell framställning av betsocker har dock äldre anor än så och började så smått ta form i Sverige redan under 1830-talet.

Det är en vacker bild, där blicken gärna stannar på lastbilarnas charmiga design och småskaliga dimensioner. Den är tagen av den eminenta landskapsfotografen Pål-Nils Nilsson, hösten 1961.
På de öppna fälten, på andra sidan vägen, ligger gårdarna utspridda. För dem var brukets verksamhet påtaglig i flera bemärkelser. Inte minst lukten. Vid sockerframställningen bildas ett spillämne som kallas melass vars säregna doft kan kännas på långt håll. Huruvida det luktar illa råder det delade meningar om, för vissa ger den mest en känsla av höst i luften. Den energirika, sirapsartade lösningen används inte minst i djurfodersproduktionen, men även vid tillverkning av jäst, kostfiber och sprit.

Köpingebro bestod länge bara av ett antal gårdar, men hade under 1860-talet börjat utvecklas till en by och när järnvägen och sockerbruket etableras växer sedan bruksorten Köpingebro fram. Inte minst vid tidpunkten för det här fotografiet sker en snabb tillväxt och idag är samhället det näst största i Ystad kommun. Storhetstiden får dock sägas vara över. 2006 stängdes sockerbruket i Köpingebro och en drygt hundraårig epok var därmed över. Idag är det till största delen nedmonterat och delarna är utspridda runt om i världen på platser som Pakistan, Ukraina och i Daniscos anläggningar i Danmark och Tyskland. Köpingebro var landets näst sista sockerbruk i drift och det enda kvarvarande sockerbruket i Sverige återfinns idag i Örtofta mellan Lund och Eslöv.

Text: H Johan Lundin
Foto: Nils-Pål Nilsson
Fotokälla: Riksantikvarieämbetet (ATA)

Publicerat i 1960-tal, Arbetsliv, Fordon, Herrestads härad, Historia, Industrier, Köpingebro, landsbygd, Lantbruk, Skåne, Ystads kommun | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

”Blir du fiskare slår jag ihjäl dig”

Ålfiskare i Ystad

På en brygga i Ystad i slutet av 1930-talet

Mannen i mörk kostym heter Nils-Folke Nilsson. Han var uppväxt i ett fiskarhem i Nyehusen strax söder om Yngsjö och kom precis som sin far och farfar att bli fiskare till yrket. För sin äldsta son gjorde han däremot klart vad som gällde när det kom till yrkesval ”Blir du fiskare slår jag ihjäl dig!”. Det var förstås inte bokstavligt menat, men sonen verkar ha tagit fasta på orden och senare i livet kom han att skriva en rad mästerliga bygderomaner där ”Fiskarens påg” är den mest kända. Sonen känner vi som Walter Nilsson – en i mitt tycke sorgligt förbisedd författare som förtjänar mer uppmärksamhet. Inte minst lokalt.

Uppenbarligen verkar det vara något speciellt med generna i fiskarfamiljen från Nyehusen. Långt senare, eller mer korrekt sommaren 2015, debuterade nämligen en annan son till Nils-Folke i den litterära världen med boken ”Sonny Liston kunde inte heller dansa”. Han heter Matz Nilsson. Den boken har jag ännu inte läst, men det ämnar jag att göra i dagarna.

Kamraten till höger heter Sven Leon och är Nils- Folkes svåger. De båda herrarna befinner sig förmodligen på en brygga i Ystad, där Nils-Folke och hustrun Ruth från Brösarp bodde en kortare period innan de åter vände norrut till Nyehusen.
Även om det är på ganska långt håll, så är Nils Folke även en släkting till mig. Han var kusin med min morfars far – ålfiskare Olof Hansson i Yngsjö.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd

Publicerat i 1930-tal, Ålfiske, Fiske, Hamnar, Herrestad härad, Nyehusen, Yngsjö, Ystad, Ystads kommun | Märkt , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Norregatan i Åhus

Norregatan i Åhus runt sekelskiftet 1900

Sekelskiftesbild tagen vid Norregatan i Åhus

”Gata i Åhus” kan man läsa på vykortet, som är framtaget åt Littorins bokhandel i Kristianstad. Den som kan sin historia ser att det är Norregatan vi tittar på, och att fotografen befinner sig ungefär i höjd med kyrkan med blicken riktad åt norr. Något årtal är inte känt, men en poststämpel avslöjar att fotot är taget före 1907. Gissningsvis precis runt sekelskiftet.

Det vitputsade huset till höger är idag borta. Det försvann i samband med att Köpmannagatan förlängdes i mitten av 1900-talet. I huset bodde sjötullvaktmästare Carl Olsson (född 1830 i Åhus) och hustrun Anna Brink (född 1826 i Mellby) under många år. Tomten hade de fått lagfart på 1858 och 1865, men om byggnaden på bilden följde med eller om de själva lät uppföra den är däremot osäkert. År 1900 dör den gamle sjötullvaktmästaren och tre år senare övertar dottern Hilda fastigheten.
Hilda Olsson var född 1863 och gift med stationsföreståndare Ola Persson från Fjälkestad. Av okänd anledning lämnade han föreståndartjänsten och något år in på 1900-talet finner man honom i stället som charkuterihandlare innan han bytte bransch och blev toffelmakare. 1944 ärvde dottern Agnes Persson fastigheten. Agnes var handelsidkerska och skall ha haft sin verksamhet förlagd i huset fram till 1953. Antagligen stod det då klart att huset skulle komma att rivas, vilket skedde något år efter flytten. Även det gamla korsvirkeshuset till vänster är borta. 

När bilden togs runt sekelskiftet 1900, beboddes Norregatan till stor del av arbetarfamiljer och ett flertal av fastigheterna hade inredda lägenheter eller fungerade som flerfamiljshus. Omgivningen var fortfarande glest bebyggd och bakom husen, på båda sidor av gatan, bredde de karakteristiska tobakslyckorna ut sig. Dessa är precis som gatan mycket gamla och har tidigare brukats för andra grödor än tobak.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd (Littorins bokhandel)

Publicerat i 1900-tal, Åhus, Historia, Skåne, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar