De är 1930-tal och en okänd fotograf har letat sig in på tegelbruket i Vittskövle. Tegeltillverkning har gamla anor i Vittskövle och åtminstone sedan 1700-talet har ett tegelbruk varit beläget på orten. Dess äldsta historia är dunkel, men under 1830-talet låg bruket i alla fall under utgården Segesholm och tillhörde likt många andra verksamheter det mäktiga godset Vittskövle. Tegelbruket på bilden är dock en senare konstruktion och anlades först omkring 1912. Det var beläget en bit väster om själva byn och i direkt anslutning låg även ett sågverk och en stavfabrik som alla drevs av samma ångmaskiner. En del av anläggningens maskiner hade enligt uppgift köpts och flyttats från stavfabriken i Hörröd och vid själva uppförandet skall tyska ingenjörer ha anlitats.
De tre sittande herrarna heter Nils Åkesson, Nils Strand och Per Olsson. Bakom dem från vänster står Frans Olsson, Nils Fridh, Ola Berntsson, Nils Olsson, Anders Hurtig och Per Flink. En titt i kyrkböckerna ger en bild av att flera av dem även drev små jordbruk eller arbetade i skogen för att dryga ut inkomsterna.
På vagnen till vänster ligger det vita ”Vittskövleteglet” staplat. Det är så kallad kalksandsten, en byggnadssten som skiljer sig mot vanligt tegel då det framställs av bränd kalk, sand och vatten. Av råvarorna görs en massa som pressas i formar under högt tryck och sedan genomgår en härdningsprocess i en autoklav. Denna kemiska process upptäcktes i Tyskland omkring 1880, men först i slutet av århundradet började kalksandsten produceras i större skala. Till Sverige kom kunskapen kring sekelskiftet och ganska omgående startade de första bruken. Sanden som användes i Vittskövle hämtades från en grop i ett område kallat ”Skadde”. Transporten skedde huvudsakligen med lok och tippvagnar i form av långa boogievagnar. Det var ett stickspår, som hörde samman med Gärdsbanan, och som även användes för att transportera virke till nämnda sågverk samt för forsling av drank, potatis och rotfrukter mellan Segesholm och ett intill slottet närliggande bränneri. Spåret förefaller ha varit i drift fram till 1948. Vid den här tiden fanns även en betonghålstenfabrik i Vittskövle.
Idag är tegelbruket i Vittskövle nedlagt och runt om i landet finns bara ett fåtal kvar. Annat var det på 1700-talet då Vittskövle utgjorde ett av omkring femhundra bruk. Antalet bruk stod sig länge, men i mitten av 1900-talet hade siffran reducerats till omkring hundra och när vi kommer fram till åren 1967–1971 så halverades även denna siffra. Idag finns inte många spår kvar av tegelbruken i Vittskövle, men en del namn i landskapet minner alltjämt om den svunna verksamheten. Ett sådant är Tegelhagen. Det var enligt uppteckningar från 1930-talet, en benämning på ett skogsparti, men är också namnet på ett torp som finns omnämnt i handlingar 1825. Under 1860-talet omnämns Tegelhagen No 1, 2, 3, 4 och 5. Även närliggande Tegelhaga är ett begrepp som levt kvar in i våra dagar.
Text: H. Johan Lundin
Foto: okänd
Fotokälla: Gärds Härads Hembygdsförening
Från en svunnen tid 