Personalen på AB Ålexporten i Åhus

Åhus hamn 1940-tal

Många ålar har passerat dessa händer genom årens lopp. Det är AB Ålexportens erfarna personalstyrka som ställt upp sig för fotografering vid kajen. När bilden togs under 1940-talets mitt hade flera av dem tjänstgjort mellan tio och tjugo år, några hade till och med varit anställda ända sedan firmans grundade 1921. Ett par kontorsanställda, någon rökare samt de med mer tillfälliga anställningar närvarade inte vid fotograferingen. Inte heller grundaren Sven Wilhelm Nilsson, som dog något år efter att bilden togs. I övrigt är nog personalen ganska komplett. Namnen finns bifogade nedan.

Främre raden fr. vänster:Ingrid Kraemer, Elsa Kraemer, Gullan Falk, Anna Fors, Ella Ståhl, Britt Björklund.

‘Mellersta raden fr. vänster:Josef Wendel, Inga-Britt Kraemer, Anna-Beth Tuvesson, Einar Olsson, Ida Svärd, Hilma Nilsson, Harry Olsson, Erik Johansson, Erik Olsson.

Bakre raden fr. vänster:Gustav Nilsson, Gunnar Mårtensson, Erik Hintze, Otto Persson, Ola Persson, Henning Nilsson, Otto Fredriksson.Foto: okändFotokälla: S:ta Annas Gille

Text H. Johan Lundin. Foto: okänd. Fotokälla S:ta Annas Gille

Publicerat i 1940-tal, Arbetsliv, Åhus, Ålfiske, Fiske, Hamnar, Hanöbukten, Historia, Industrier, Skåne | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En åldrad fiskare i Kivik

Christian Witt 1839-1910

Vi har hamnat i det klassiska fiskeläget Kivik, någon gång kring sekelskiftet 1900. Mannen som kommer vandrande heter Christian Nilsson Witt. Han var likt många andra i trakten fiskare, men förefaller också periodvis arbetat som sjöman. På bilden är det en åldrad man vi ser. Troligen märkt av många års hårt slit på havet. Under sin sista tid tjänstgjorde han som väktare i samhället, alltså en form av brandvakt. Denna uppgift gavs i allmänhet till gamla uttjänta fiskare, som en liten pensionsförsäkring.

Väktare eller nattvakter har förekommit i olika former både på landsbygden och i städerna. Till huvudsaklig uppgift hörde att patrullera i samhället under nattens timmar. Förutom att hålla utkik efter bränder och brandfaror fanns det också lokala brandregler som väktaren skulle se till att de följdes. I Kivik var det exempelvis förbjudet att elda i bakugnen före klockan fyra på morgonen under vintermånaderna eller torka ved i ”lueholled”, alltså hålet där röken går in i skorstenen. Röka pipa eller cigarr på öppen gata eller inom fiskeläget utan lock var inte heller tillåtet.

Uppgifterna går isär något, men det förefaller som att vaktgången i Kivik skulle påbörjas varje heltimme från klockan tio på kvällen till klockan fyra på morgonen då fiskeläget succesivt började att vakna till liv. Vid varje ronds början skulle väktaren antingen signalera genom en stöt i en särskild lur/ropare eller sjunga en kort väktarsång. Ofta användes båda sätten växelvis. Detta fungerade som en sort klocka för invånarna, men var nog lika mycket till för att kunna kontrollera att väktaren inte låg och sov på sitt pass. Han skulle också kungöra vindriktning och larma om stormflod eller annan fara nalkades samt sköta lykttändningen. Att hålla koll på vindar och nalkande stormar var av stor vikt för invånarna i ett fiskeläge som Kivik. I Christians högra hand syns den lur eller ropare som han använde under sina pass. Dessa fanns i olika varianter. En del var både en och två meter långa, men under senare tid använde fiskarna ofta sina egna lurar som de hade vid misttjocka när de låg på vrakfiske. Det är en sådan som syns på bilden. Nattväktaryrket var främst en manlig syssla, men i äldre tider då patrulleringen sköttes gemensamt av samhället och roterade mellan de olika husen förekom det även att kvinnor patrullerade. Av naturliga skäl var det ett yrke som var nära sammankopplat med folktrons nattliga gestalter och väsen.

Christian Witt föddes i ett hus benämnt Kivik nr. 52 den 12 februari 1839. Uppväxten var nog tämligen knaper. Föräldrarna arbetade som dräng och piga när han föddes, men står senare skrivna som torpare. Precis som hos många andra var det trångbott. I samma hus bodde sedan 1806 även Christians farmor och farfar samt hans farbror Jöns Witt och dennes familj, vilka senare kom att överta fastigheten. Dessutom har det under perioder funnits inneboende, främst fiskarfamiljer. Det berättas att stamfadern för den Wittska släktgrenen i Kivikstrakten deltog i Napoleonkrigen och att han därefter kommit över till Skåne tillsammans med andra soldater. Uppgiften är inte bekräftad, men släkten har kopplingar till Stralsund och svenska Pommern och många har dessutom varit verksamma som husarer och soldater i olika sammanhang. Chistians hustru hette Elna Nilsdotter och var inflyttad från Frenninge. Deras hus låg sydligast i samhället och det kallades skämtsamt att de bodde på Chrischansö. Det var en bit torpmark som låg under kronoskattshemmanet Mellby nr 3. På ålderns höst, år 1897, gifte han om sig med Sissa Henriksdotter från grannförsamlingen Vitaby. Hon var född 1849 och dog 1909. Året efter lämnade även Christian Witt jordelivet som en av Kiviks sista nattväktare.

Text: H Johan Lundin. Foto: Okänd

Publicerat i 1890-tal, 1900-tal, Albo härad, Arbetsliv, Fiske, Fiskelägen, Hanöbukten, Kivik, Sekelskiftet 1900, Skåne | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Svenssons tobakslycka

Tobaksskörd i Åhus

Året är troligen 1905 och vi har hamnat i en av de otaliga tobakslyckorna i Åhus. Till höger sitter Anders Svensson och trär tobaken som sedan skall torkas och säljas i grossistledet innan det slutligen förädlas till snus eller möjligen cigarrer. Anders var född i Åhus 1847 och lär ha gått under namnet ”Konstapeln”. Någon polis var han dock aldrig, han försörjde sig likt många andra i Åhus som hamnarbetare. Bredvid sitter hustrun Bengta Jönsson Gren och skär tobaken. Även hon var född i Åhus och förmodligen den som ansvarade för att arbetet blev ordentligt gjort. Vid skörden hjälptes man som det framgår ofta åt, men annars var det främst kvinnorna som skötte om tobaken.

Familjen Svensson var långt ifrån ensamma om att slita med den tidskrävande tobaken. Kristianstadsregionen hade en dominerande ställning när det kom till tobaksodling vid den här tiden och det gällde inte minst för Åhus och grannbyar som Yngsjö, Rinkaby och Fjälkinge.

Anders och Hanna hade gift sig 1891 och huset de bodde i var beläget i kvarteret Ripan på Västra hamngatan 4 i Åhus. Det är också där som bilden är tagen. Fastigheten hade de övertagit efter Bengtas föräldrar. Hennes fader dragon Jöns Gren var ursprungligen från Everöd och hade köpt den 1886. Bostadshuset, som inte syns på bilden, var då i princip nyuppfört och hade tidigare ägts av en före detta apotekare vid namn Lars Fredrik Brambeck. 

Gossen i förgrunden, som även han skär tobak, är parets enda barn. Han hette Albert och var född 1892. Hans tid i Åhus blev dock relativt kort. 1911 tog han farväl av sina föräldrar och emigrerade till Amerika. Albert Swanson dog i Wisconsin 1958. Då var Anders och Bengta döda sedan ett trettiotal år.

Fastigheten kom senare att ägas och nyttjas av Åhus Hantverksförenings Lånekassa och fungerade därefter som arbetsförmedling. Sedan 1970-talet har det bedrivits konstgalleri och servering. Bilden är tagen av den lokala fotografen Nora Olsson, vars lusthus syns i bakgrunden.

Text: H Johan Lundin
Fotokälla: Snus- och Tändsticksmuseum, Skansen

Publicerat i 00-tal, 1900-tal, Arbetsliv, Åhus, Historia, Skåne, Villands härad | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

N. P. Svenssons bryggeri

svenssons bryggeri kristianstad

Tappning av svagdricka i Kristianstad

Vi har hamnat på Långebro i Kristianstad, eller närmare bestämt på N. P. Svenssons Bryggeri. Mannen till höger heter Evald Svensson och är i färd med att tappa svagdricka i en kagge. Svenssons bryggeri hade grundats hösten 1901 av Nils Peter Svensson från Örkelljunga. Han hade tidigare arbetat som sockerbruksarbetare i Helsingborg och enligt obekräftade uppgifter övertog han ett äldre bryggeri på platsen vid namn P. Luttrup C/o å Långebro. Bakom namnet P. Luttrup gömmer sig troligen svärfadern Per Luttrup och av allt att döma arrenderade Nils Petter lokalerna inledningsvis. Uppgifterna är dock lite motstridiga, Per Luttrup var nämligen verksam som skomakare under hela sin levnad.

Byggnaderna som Nils Peter Svensson övertog var enkla och produktionen var tämligen blygsam under de första åren. 1904 lät han emellertid uppföra ett nytt och modernt byggnadskomplex och införskaffade samtidigt ny utrustning. Bryggeriet, som låg vid hörnet av Långebrogatan och Allégatan, var ett så kallat skattefritt bryggeri och tillverkade främst svagdricka. Det var en populär vardagsdryck i Sverige vid den här tiden och i början av 1940-talet tillverkades enligt uppgift upptill 7 500 liter svagdricka per dag (en siffra som onekligen känns väl tilltagen). Firman hade tre bilar och två hästskjutsar och sysselsatte en handfull arbetare. Två av utkörarna kallades i folkmun för Natt och Dag. De hette egentligen Bertil och Gustaf Andersson och var bröder. Smeknamnen lär härröra från att utkörningarna ofta skedde långt in på kvällarna. Enligt en tidningsartikel från 1950-talet körde bryggeriet ut omkring 2000, stora och små, flaskor svagdricka och lättöl varje vecka. Bryggeriet fungerade även som nederlag, d.v.s. återförsäljare, av Raljavatten. Det tillverkades av AB Alkaliskt Vatten, grundat i Ramlösa 1932. Vattnet kom från samma källåder som det välkända Ramlösavattnet och firman åtalades flera gånger för illojal konkurrens innan det slutligen uppköptes 1943 och hamnade i samma koncern som Ramlösa.

Grundaren Nils Peter Svensson dog 1926 och bryggeriet drevs därefter vidare av hustrun Hanna Luttrup. Succesivt kom dock parets son, Evald Svensson, allt mer att driva verksamheten och efter en tid flyttade Hanna till Ystad för att slutligen hamna i Helsingborg. Evald var även ledamot i Nordöstra Skånes Svagdricksbryggarförening. Han förblev hemtrakten trogen och dog i Kristianstad 1985. Men då var bryggeriet historia sedan länge över.

Text: H. Johan Lundin

Foto: okänd

Publicerat i Arbetsliv, Bryggerier, Historia, industri, Kristianstad, Skåne, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Humleskörd i Näsum

svensk humle

Humle har odlats i Sverige åtminstone sedan medeltiden

Året är 1937 och en okänd skåning är i färd med att skörda humle. Den svenska humleproduktionen var egentligen överspelad vid den här tiden. Och hade varit så ett bra tag. Redan under industrialismen på 1800-talet slog den importerade humlen, framförallt den tyska, ut många av odlarna i Sverige. I Näsum utanför Kristianstad stretade man dock på och det är också där som bilden är tagen. Så sent som 1955 uppgick skörden till 8000 kilo torr humle, vilket motsvarade 2% av landets totala humlebehov vid den tiden. Totalt fanns det under toppåren omkring 35 000 plantor eller så kallade störar i Näsum.

Idag lever kulturarvet vidare genom Föreningen Humlebygget. Vid den gamla humletorkan, som fungerar som museum, finns omkring 200 plantor. Inriktningen ligger framförallt på den inhemska sorten ”Svalöf korsning 85 – Mauritz”. Den framställdes av växtförädlingsanstalten Svalöf på 1930-talet och var också den vanligaste sorten i Näsum.

Text: H. Johan Lundin
Foto: Gunnar Lundh, Nordiska museet

Publicerat i 1930-tal, Arbetsliv, Bryggerier, Historia, Näsum, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagsvila i ett skånskt allmogehem

skånsk allmoge stånka

Allmogemålning av A. Dahlbom

Året är 1884. En skånsk bonde lutar sig tillbaka för en stunds söndagsvila. På bordet står en laggad ölstånka och i skåpet bakom skymtas brännvinsflaskor och en vinkaraff. Hur länge den här typen av dryckeskärl snidats i landet är inte känt, men de har förekommit åtminstone sedan medeltiden och förekommer även i form av urholkade trädstammar. Stånka, sejdel och stop syftar på tämligen likartade gamla dryckeskärl. Från 1500-talet tar dock stopen över som benämning på dryckeskärl av metall, medan stånka främst kommer att gälla träkärl. Ett stop är även ett gammalt rymdmått, motsvarande en halv kanna eller 1,308 liter. När det gäller sejdeln, som gärna för tankarna till Tyskland, så förknippas den idag kanske främst med ett modernt, kraftigt glas med handtag.

Ordet stånka är gammalt och kan härledas från stenneka eller stånda, som var en medeltida serveringskanna. Stånda betyder ungefär ett kärl som står, medan stånka betyder ”den lilla ståndan” Går vi längre tillbaka finner vi hur man druckit ur skålar, krus och horn. Men då hamnar vi långt från den söndagsvilande bonden och hans stånka.

Text: H. Johan Lundin
Målning: A. Dahlbom, Malmö

Publicerat i 1880-tal, Allmoge, Historia, Lantbruk | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kaffepaus i Nyehusen

lantbrukare nyehusen yngsjö 1940-tal

Familjen Nilsson dricker ”fadakaffe”

Det är troligen sent 1940-tal. Solen skiner och eftermiddagskaffet är framdukat hemma hos familjen Nilsson i det lilla samhället Nyehusen, strax söder om Yngsjö. Till vänster, med en finurlig min, sitter lantbrukaren och kamreren Johan Nilsson f. 1890. Bredvid, i moderna solglasögon, sitter dottern Sonja f. 1918. Nästa person, med ett glatt leende, är Johans hustru Hilma f. Jönsson 1884. Längst till höger, även han med en finurlig min, sonen och lantbrukaren Gösta Nilsson f. 1915.

Johan Nilsson var en välkänd och driftig man på sin tid. Han hade växt upp på en gård i Norrlia, en bit sydöst om Degeberga. Fjorton år gammal miste han båda sina föräldrar och två år senare flyttade han utan större förutsättningar till Yngsjötrakten där han kom att jobba sig uppåt. En starkt bidragande orsak var hustrun Hilma, vars gård de övertog som en stabil grund 1916. Gården hade inköpts av hennes föräldrar 1871 då den var mer eller mindre nyuppförd. Till gården hörde förutom betydande markägor även ett ålfiske. Hilma var i flera hänseende en bygdens dotter. Hennes farmor och farfar var båda födda i Yngsjö och hennes mormor och morfar hade varit det sista gästgivareparet i Yngsjö.

Johan Nilsson hade en rad samhällsuppdrag, inte minst som revisor i olika föreningar men också som ledamot i kommunfullmäktige och överblockledare i Åhus socken m.m. Det mest centrala uppdraget var dock som kamrer för Åhus jordbrukskassa, vars filial var belägen i Nilsson gård i Nyehusen.

Gösta kom med tiden att överta gården och lantbruket och kom att bo kvar i föräldrahemmet under hela sitt liv med hustrun Kerstin f. Nilsson. Även systern Sonja stannade kvar i i bygden och bodde alldeles i närheten.

Text: H. Johan Lundin
Foto: okänd

Publicerat i 1940-tal, Historia, Lantbruk, Mat, Nyehusen, Villands härad, Yngsjö | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En mjölkbutik i Kristianstad

mjölkbutik i kristianstad

Föreningsgatan i Kristianstad

Året är 1934 och vi har hamnat i en mjölkbutik på Föreningsgatan, i den relativt nyexploaterade stadsdelen Östermalm i Kristianstad. Att ha ett jobb i början av 1930-talet var något att vara tacksam över. 1934 var visserligen konjunkturen på väg att förbättras, men arbetslösheten var fortfarande hög och många led i sviterna efter den stora depressionen som utlösts av Wall Street-kraschen i New York 1929. Till vänster står de båda biträdena Inga Svensson och Linnea Nilsson och till höger förestånderskan Lillie Ekberg med sonen Allan Ekberg bakom sig. Biträdena hade 35 kronor i månadslön samt mat och logi, medan förestånderskan hade 250 kronor i månaden.

Som det framgår av bilden var det produkter från mejeriet i den närliggande byn Färlöv som salufördes i butiken. Färlövs mejeriförening bildades runt 1890 och hade överlevt den kris som skakade det svenska jordbruket och inte minst mejerinäringen i början av 1930-talet. Politiska uppgörelser, subventioner, den s.k. mjölkregleringen och bildandet av Svenska Mejeriernas Riksförbund (SMR) var faktorer som bidrog till att det i slutet av 1930-talet fortfarande fanns omkring 150 verksamma mejerier i Skåne. Mejeriföreningen i Färlöv lär ha varit i drift fram till 1950.

Butiken på Föreningsgatan var öppen alla dagar från klockan åtta på morgonen till sex på kvällen, undantaget söndagar då det endast var öppet mellan tio och tolv på förmiddagen. En liter mjölk kostade 18 öre i butiken, en dl grädde 25 öre medan ett kilo smör betingade 2 kr och 18 öre. Det lär även ha saluförts stora fina bröd i butiken, vilka kostade 40 öre styck.

Text: H. Johan Lundin
Foto: okänd
Fotokälla: Brogårdh-samlingen

Publicerat i 1930-tal, Affärer, Arbetsliv, Färlöv, Kristianstad, Mejeri, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Alma och hennes höns

alma jönsson

Alma Jönsson f. Nelander 1885-1977

Vi befinner oss i Åhus Kärr i mitten av 1960-talet. Eller närmare bestämt på höjdryggen Billebacke, strax norr om själva byn. Kvinnan som ställt upp sig för fotografering tillsammans med sina höns heter Alma Jönsson. Hon kom ursprungligen från Bertilstorp, i närheten av Brösarp, där hon föddes våren 1885. Fadern hette Jöns Jacobsson Nelander och var huvudsakligen snickare. Men som många andra förefaller han och hustrun Hanna f. Olsson även drivit mindre jordbruk och troligen även haft ett mindre antal djur.

I februari 1903 avled Almas fader av okänd orsak, fyrtiosju år gammal. Alma var då sexton år gammal och senare samma år flyttade hon och systern Frida Nelander till Yngsjö. Där fanns sedan tidigare äldsta syskonet Augusta. Hon hade bott där i några år och tjänstgjort som piga hos Nils Bengtsson på Yngsjö nr. 12, men var sedan år 1900 gift med honom. Augusta och Nils erbjöd Alma bostad och tjänst på gården medan Frida erbjöds detsamma hos Nils broder Jöns Bengtsson. Även Almas moder, änkan Hanna, bosatte sig hos Augusta, dessutom fanns sedan en tid tillbaka också brodern Carl Nelander på gården. Med undantag för en broder vid namn Sigfrid som flyttade till Helsingborg, så var familjen i praktiken alltså samlad i Yngsjö.

Åren gick och 1911 fick en sjuttonårig dräng vid namn Oscar Jönsson tjänst på ”Nils Bengts” och Augustas gård. Den tjugosexåriga Alma och Oscar fattade snart tycke för varandra och fyra år senare gifte de sig och flyttade till Oscars hemtrakter i Åhus Kärr. Där skaffade paret sig snart ett eget lantställe som de kom att bo på under resten av sina liv. Det var en så kallad egnahemsgård som de själva lät uppföra på mark som friköpts från Vittskövle gods. Egnahemsrörelsen var en folkrörelse som uppkom vid 1800-talets slut och som fick stort genomslag i Kristianstadsregionen, inte minst i Åhus Kärr. Syftet med rörelsen var att ge arbetarklassen eget drägligt boende, i många fall med en tillhörande försörjningskälla i form av ett småjordbruk.

Det kan kanske vara på sin plats att nämna några ord om hönsen också. Vid sekelskiftet 1900 fanns det omkring 2,3 miljoner fjäderfän i Sverige och hönsen spelade en viktig roll i den svenska självhushållningen. Fast framförallt gick det att tjäna några extra kronor på dem. I Degeberga fanns en av landets främsta äggföreningar, startad av den innovativa och driftige Enoch Flygare 1902. Sådana föreningar fanns lite varstans i landet, bl.a. i Åhus. Många av dem blev dock ganska kortlivade, främst därför att strukturen på produktionen/hanteringen var besvärlig. Insamlingen av ägg skedde till stor del genom lanthandeln och Enoch hade knutit avtal med en rad lanthandlare i bygden, där småbönderna kunde lämna sina ägg som sedan hämtades av äggföreningen. I Åhus kärr lämnades dock äggen inte i lanthandeln. Där sköttes insamlingen av Ester och Albert Malmgren, syster och svåger till Almas make Oscar (möjligen hade inlämningen skett vid lanthandeln tidigare). Vid inlämningsställena skulle varje ägg stämplas och bokföras för att kunna härledas till rätt producent, vilket var en tidsödande process. Väl framme vid äggföreningen ompackades sedan äggen i lådor om 36 eller 72 tjog och packades i träull för att klara transport och omlastning. Inom landet såldes äggen till Malmö, Stockholm, Göteborg, Luleå och Umeå. Betydande kvantiteter gick också på export via Köpenhamn till England och Skottland och senare även till Tyskland. Mycket skulle kunna skrivas om den fascinerande Enoch Flygare. Han var en centralfigur inom den svenska ägghandeln och satte Degeberga på kartan med sina ägg. Nämnas bör i alla fall att han senare tog initiativ till bildandet av Svenska Äggexportföreningen, som tillsammans med Ägghandelsförbundet skötte all försäljning av ägg både inom landet och exporten.

När det gäller hönsen, så var det förmodligen Almas domän. Att kvinnorna skötte hönsen och äggförsäljningen var brukligt, och det var också pengar som brukade hamna i deras egna fickor. Åtminstone så länge produktionen var småskalig. Sammanlagt hade hon ett sextiotal höns.

Några egna minnen av Alma, som dog 1977, har jag inte. Däremot har jag träffat deras son Ingvar och dotter Lisa vid några tillfällen. Genom Ingvar kom förövrigt namnet Nelander att leva vidare, då han tog sin moders flicknamn. Kvar finns också Alma och Oscars hem på Billebacke. Tillsammans med en rad andra gårdar vittnar de om en inte alltför avlägsen tid, då småbrukarna satte stor karaktär på samhället och landskapsbilden. Och då det fortfarande fanns gott om höns!

Text: H Johan Lundin
Foto: Lars-Göran Sandréus
Fotokälla: privat samling

Publicerat i 1960-tal, Arbetsliv, Åhus, Åhuskärr, Brösarp, Degeberga, Hanöbukten, landsbygd, Lantbruk, Okategoriserade, Yngsjö | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Snickarhakeboden

 

fiskehistoria sverige

Snickarhakeboden i Åhus runt sekelskiftet 1900

Ål och Åhus är något av synonymer, men hur länge man fiskat ål längs den skånska östkusten är inte känt. Fisket omnämns bl.a. 1511 i ett arrendekontrakt vid Glimmingehus men har betydligt äldre anor än så. Troligen har det förekommit någon form av fiske med enkla ryssjor eller hommor längs kusten redan under medeltiden. Uppgifter gör också gällande att det drogs med not efter ål. Att ålfisket var av stort ekonomiskt värde i det medeltida Danmark vittnar en rad rättsprotokoll. Och redan 1293 finns uppgifter om att Löderups pastorat skall ha donerats fyra åldrätter vid Sandhammaren. Länge var dock sillfisket och laxfisket de viktigaste, även längs östkusten och orter som Åhus och Yngsjö.

Idag är både ålen och ålfiskarna sällsynta, men ett koppel av vindpinade ålabodar står kvar längs kusten som tysta vittnen om en svunnen och fascinerande epok. Ålabodarna brukar sägas ha tillkommit under 1700-talet eller slutet av 1600-talet och var då betydligt enklare i sin utformning än idag. Fast egentligen vet vi inte när de började uppföras, kanske fanns det enstaka, enklare bodar insprängda i starrbacken redan långt tidigare. En upp och nedvänd båt fungerade annars som skydd mot vind och vatten. Bland dagens bodar är de som vetter med gaveln mot havet generellt de äldsta.

Boden på bilden kallas Snickarhakeboden eller Snickarhakens ålabod. Dess ålder är inte känd, men vaga uppgifter gör gällande att bodens mittparti skall vara uppfört i mitten av 1800-talet och sedan byggts till. Det är också oklart vilka fiskarna som anas på bilden är.

Snickarhakeboden är starkt förknippad Kalle Danielsson som började fiska här 1957. Han växte upp i Åhuskärr och hade börjat fiska i hemtrakten redan i unga år som lejekarl. Han var verksam i Backaboden och vid Tors bod och kom här i kontakt med fiskaren Josef Nilsson från Nyehusen. Det var också med honom han började fiska tillsammans vid Snickarhaken.

Fisket vid Snickarhakeboden hade tidigare innehafts av Gottfrid Wittsjö. Han var född i ett soldathem i Yngsjö 1888, men bodde som vuxen på Indensvägen i Åhus. Att vara ålfiskare var något som ofta gick i arv och såväl Gottfrids fader som farfader hade åtminstone periodvis varit fiskare. Tiden före Gottfrid Wittsjö hade Snickarhakefisket innehafts av Emil Jönsson från Yngsjö ängar, även han härstammande från en gammal fiskarsläkt. Emil övertog fisket 1938 efter sin fader Jöns Andersson som dog i juni detta år och som fiskat här från omkring 1930 (möjligen tidigare också). Före 1930 är uppgifterna osäkra. Det finns dock obekräftade uppgifter om att Anders Roos och Thure Persson varit verksamma vid fisket som unga. Mer uppgifter går säkert att spåra i något gulnat dokument, men det får bli en annan gång. När det gäller fotografiet, så är det troligen taget mellan åren 1900-1910.

Det kan avslutningsvis nämnas att själva Snickarhaken tidigare kallades Påskarevet.

Text: H Johan Lundin
Foto: Nora Olsson
Fotokälla: S:ta Annan Gille

Publicerat i 1900-tal, Arbetsliv, Åhus, Ålfiske, Hanöbukten, Historia, Okategoriserade, Sekelskiftet 1900, Vardagsliv, Villands härad, Yngsjö | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar