Snickarhakeboden

 

fiskehistoria sverige

Snickarhakeboden i Åhus runt sekelskiftet 1900

Ål och Åhus är något av synonymer, men hur länge man fiskat ål längs den skånska östkusten är inte känt. Fisket omnämns bl.a. 1511 i ett arrendekontrakt vid Glimmingehus men har betydligt äldre anor än så. Troligen har det förekommit någon form av fiske med enkla ryssjor eller hommor längs kusten redan under medeltiden. Uppgifter gör också gällande att det drogs med not efter ål. Att ålfisket var av stort ekonomiskt värde i det medeltida Danmark vittnar en rad rättsprotokoll. Och redan 1293 finns uppgifter om att Löderups pastorat skall ha donerats fyra åldrätter vid Sandhammaren. Länge var dock sillfisket och laxfisket de viktigaste, även längs östkusten och orter som Åhus och Yngsjö.

Idag är både ålen och ålfiskarna sällsynta, men ett koppel av vindpinade ålabodar står kvar längs kusten som tysta vittnen om en svunnen och fascinerande epok. Ålabodarna brukar sägas ha tillkommit under 1700-talet eller slutet av 1600-talet och var då betydligt enklare i sin utformning än idag. Fast egentligen vet vi inte när de började uppföras, kanske fanns det enstaka, enklare bodar insprängda i starrbacken redan långt tidigare. En upp och nedvänd båt fungerade annars som skydd mot vind och vatten. Bland dagens bodar är de som vetter med gaveln mot havet generellt de äldsta.

Boden på bilden kallas Snickarhakeboden eller Snickarhakens ålabod. Dess ålder är inte känd, men vaga uppgifter gör gällande att bodens mittparti skall vara uppfört i mitten av 1800-talet och sedan byggts till. Det är också oklart vilka fiskarna som anas på bilden är.

Snickarhakeboden är starkt förknippad Kalle Danielsson som började fiska här 1957. Han växte upp i Åhuskärr och hade börjat fiska i hemtrakten redan i unga år som lejekarl. Han var verksam i Backaboden och vid Tors bod och kom här i kontakt med fiskaren Josef Nilsson från Nyehusen. Det var också med honom han började fiska tillsammans vid Snickarhaken.

Fisket vid Snickarhakeboden hade tidigare innehafts av Gottfrid Wittsjö. Han var född i ett soldathem i Yngsjö 1888, men bodde som vuxen på Indensvägen i Åhus. Att vara ålfiskare var något som ofta gick i arv och såväl Gottfrids fader som farfader hade åtminstone periodvis varit fiskare. Tiden före Gottfrid Wittsjö hade Snickarhakefisket innehafts av Emil Jönsson från Yngsjö ängar, även han härstammande från en gammal fiskarsläkt. Emil övertog fisket 1938 efter sin fader Jöns Andersson som dog i juni detta år och som fiskat här från omkring 1930 (möjligen tidigare också). Före 1930 är uppgifterna osäkra. Det finns dock obekräftade uppgifter om att Anders Roos och Thure Persson varit verksamma vid fisket som unga. Mer uppgifter går säkert att spåra i något gulnat dokument, men det får bli en annan gång. När det gäller fotografiet, så är det troligen taget mellan åren 1900-1910.

Det kan avslutningsvis nämnas att själva Snickarhaken tidigare kallades Påskarevet.

Text: H Johan Lundin
Foto: Nora Olsson
Fotokälla: S:ta Annan Gille

Annonser
Publicerat i 1900-tal, Arbetsliv, Åhus, Ålfiske, Hanöbukten, Historia, Okategoriserade, Sekelskiftet 1900, Vardagsliv, Villands härad, Yngsjö | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ströbergsgatan i Åhus

Ströbergsgatan, Åhus

Ströbergsgatan med Åhus S:ta Maria kyrka i bakgrunden

Klockan är kvart i två och en ensam kvinna kommer vandrande längs den folktomma Ströbergsgatan i Åhus. Stegen går i riktning mot ån, men vem hon är eller vart hon är på väg är okänt. Den vackert slingrande kullerstensgatan, som fått sitt namn efter kopparslagarmästare Johan Peter Ströberg, ledde då som nu ned mot Åhus gästgivaregård där den sista biten övergår i en kort sträcka kallad Cederbergs gränd.

I huset, vars gavel vetter mot fotografen, bodde under 1800-talets andra hälft en ålfiskare vid namn Jeppa Olsson (1824–1899) och hans hustru Gunilla (1833–1904). Jeppa fiskade vid Revhaken i en av kustens minsta bodar, kallad ”Jeppas bod”. Fastigheten ärvdes så småningom av dottern Nilla Olsson. Hon var gift med ålfiskare Anders Glans, som även han fått ge namn åt en bod i form av Glansaboden, en bit söder om Åhus. Bilden är odaterad, men bör vara tagen en bit in på 1900-talet då ålfiskarna lämnat huset och målarsläkten Sonne hade tagit över. Det mesta av bostaden revs runt 1980.

 

Text: H. Johan Lundin
Foto: okänd

Publicerat i Åhus, Historia, Skåne, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Segesholms skola

Segesholmskola Sandin 274

Segesholms skola i Vittskövle socken

Vi befinner oss inne i skolhuset i Segesholm i början av 1900-talet, möjligen år 1912 eller 1913. Kvinnan till höger är förmodligen Hilda Henricsson som var småskolelärarinna under kortare period på orten. Möjligen är det hennes kollega Herta Fredriksson som sitter bredvid. Men kan också vara en bekant.

Mannen bakom kameran heter Sigfrid Sandin och var skollärare i Ripa. Han var ogift och hade fotografering som ett av sina stora fritidsnöjen. Vad han hade för ärende i Segesholm denna dag förtäljer inte historien. Men han tog i alla fall ytterligare någon bild på de båda unga kvinnorna.

Text: H Johan Lundin
Foto: Sigrid Sandin
Fotokälla: Efter glasnegativ från S:ta Annas Gille

Publicerat i 1910-tal, Gärds härad, Historia, Skåne, Skolor, Vittskövle | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Urmakare Pihlstrand i Åhus

urmakare, åhus, skåne, urmakeri, kristianstad

Urmakare Pihlstrand var verksam i Åhus runt sekelskiftet 1900

Vi har hamnat på Västra Varvsgatan 44, med ryggen mot Östra Hamngatan. Mannen som ställt upp sig för fotografering heter Ola Persson Pihlstrand. Det var en tämligen välkänd herre i det dåtida Åhus. Han drev, under decennierna kring sekelskiftet 1900, urmakeri och tjänstgjorde även som fjärdingsman i början av seklet.

Få hantverk ställer så höga krav på sina utövare som urmakeriet. Det har kallats ”de tusende verktygens yrke” och kräver förutom stor hantverksskicklighet också en god materialkännedom. Inte mycket är känt kring Pihlstrands verksamhet, men troligen ägnade han sig främst åt service och reparationer, ytterst få urmakare hade förutsättningar att kunna tillverka egna ur. Vanligare var då att man tillverkade delar åt större verkstäder.

Ola kom ursprungligen från Fjälkinge där han föddes sommaren 1845. Sin blivande hustru Ingrid Svensdotter förefaller han ha träffat i Sölvesborg i slutet av 1860-talet och möjligen är det också där han lärde sig yrket som urmakare. 1870 gifter de sig och bor under en kort tid i Gräsma i Huaröds socken innan de via en mellanlandning i Fjälkinge hamnar i Ingrids barndomsort Jämshög år 1872. Här bor de till november 1880 då familjen flyttar till Åhus. Någonting förefaller emellertid gått snett för på självaste julafton samma år anländer de till sitt gamla hem i Jämshög igen. Här bor de sedan fram till hösten 1884 då de slår sig ner i Åhus för gott. Urmakeriverksamheten hade Ola börjat med tidigt och drev sådan även under sin tid i Huaröd och Jämshög.

Åldern på familjens hus på Varvsgatan är inte känt. Ola ägde det från 1907 och bodde här fram till sin död 1930. Hustrun Ingrid dog 1914. Familjen förefaller emellertid ha bott i dessa kvarter redan tidigare, möjligen i samma hus men mer troligt på andra sidan gatan. Efter Olas död övertogs fastigheten av skräddarmästare N. Ståhl och urmakeriet omvandlades till ”Ståhls Herrekipering och Skrädderi”. 1965 såldes fastigheten till grannen Nilssons möbler och året revs byggnaderna till förmån för en större butiksbyggnad. I dessa lokaler låg långt senare Sven Prembergs antikvitets- och antikvariatsaffär. I slutet av 1990-talet gjordes fastigheten om till bostäder.

Text: H Johan Lundin
Foto: Okänd
Fotokälla: Familjen Zanders samling

Publicerat i Affärer, Åhus, Fjälkinge, Historia, Sekelskiftet 1900, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Anläggandet av Yngsjö bro

Den gamla träbron i Yngsjö ersätts med en betongbro

Den gamla träbron i Yngsjö ersätts med en betongbro

Året är 1913 eller möjligen 1914 och det råder en febril verksamhet i Yngsjö. Man är i färd med att uppföra en ny betongbro då den gamla träbron, som skymtas till höger, dömts ut som uppruttnad. Bygget var ganska akut. Det berättas nämligen att en av bönderna nere från Yngsjö ängar hade rasat genom bron med sin häst och vagn när han var på väg till möllan för att lämna säd.

Den vackra, välvda betongbron som stod färdig 1914 finns fortfarande kvar, men är sedan många år avstängd för biltrafik. Den är en av få i sitt slag och dess skyddsvärde anses högt. Enligt uppgift lär den uppförts med klassiska Pont-Neuf i Paris som förebild. Att jämföra dessa båda broar är emellertid inte helt rättvist. Bron över floden Seine började byggas redan i slutet av 1500-talet och är hela 278 meter lång och 28 meter bred. En monumentalt vacker skapelse.

Till höger i bild syns den gamla Brostugan eller Bäckahuset som det också kallades i äldre tider. Där bodde färjemannen och hans familj innan den första bron anlades under 1860-talet. Fastigheten som ligger mycket nära vattnet råkade ofta ut för Helgeås och den forna Yngsjöns översvämningar som var betydligt mer omfattande förr i tiden. Framåt vårkanten var det inte ovanligt att huset stod helt omgärdat av vatten och när det var riktigt illa brukade familjen flytta in till någon av grannarna tills vattnet sjunkit undan. Det var förstås inte hälsosamt för byggnaderna, men bostaden överlevde och finns fortfarande kvar. Idag är den dock något kortare.

Till vänster om bron låg en allmänning som användes som landningsplats för fisk under 1800-talet och möjligen en bit in på 1900-talet. Vinkelbyggnaden som skymtas bakom grushögarna och den lilla boden finns fortfarande kvar. Där har ett flertal möllare haft sin boning genom åren. Bakom denna anas taket och en gavel till Blomdels bageri. Det blev senare karosserifabrik och revs under 1920-talet. Idag är Ottos glassfabrik belägen på platsen. Nära byvägen syns även en vitrappad gavel. Det är ett bostadshus åt en smedja som låg här under många år. Fastigheten finns fortfarande kvar och är belägen vid Kärleksgatans södra infart.

Text: H. Johan Lundin
Foto: okänd
Fotokälla: privat arkiv

Publicerat i 1910-tal, Arbetsliv, Åhus, Broar, byggarbetsplats, Helge å, Historia, Villands härad, Yngsjö | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Åhusprofiler

Henning Ivar Fors och Landsfiskal Larsson edit

Tre herrar från Åhus på kalas

Tre tunga Åhusnamn har slagit sig ner vid ett bord för att diskutera. Vad som ventilerades denna afton är inte känt, men ett likörglas i bildens förgrund vittnar om att det nog även serverades en och annan förfriskning under kvällens gång…

Från vänster ser vi Åhus berömda ålakung, Henning Nilsson från AB Ålexporten. I mitten sitter Ivar Fors, direktör för landets mest kända hönsfodertillverkare med fabriker i Åhus, Stockholm, Vadstena och Lidköping. Längst till höger, med en småfinurlig blick, landsfiskal Martin Larsson som tjänstgjorde i Åhus under många år. Vissa uppgifter gör gällande att det är på ett kalas hos den sistnämnda som bilden togs.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd fotograf
Fotokälla: privat ägo

Publicerat i Åhus, Företag, Villands härad | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Loket GJ 2 vid Gärdskan i Åhus

Åhus

Loket GJ 2 tillverkades i Trollhättan 1883 och tillhörde Gärds härads järnväg

Det är sent 1800-tal. Kanske 1895. GHJs (Gärds härads Järnväg) lok nummer 2 har stannat till vid sin slutstation i Åhus. Loket är tillverkat i Trollhättan 1883 av Nydqvist & Holm AB – Bofors-Nohab AB och trafikerade sträckan Åhus – Kristianstad via bland annat orter som Everöd , Tollarp och Ovesholm.

Gärdsbanan var en så kallad ångspårväg, en lättare budgetvariant med räler av klenare typ, som tagits i drift i december 1881. Dess ursprungliga sträckning var Kristianstad – Degeberga, men två år senare inkorporerades även Åhus på linjen.

Stationshuset med sin tidstypiska utformning finns fortfarande kvar. Byggnaden brukar populärt kallas Gärdskan, vilket är det smeknamn som banan hade. Stationen som sådan hette dock Åhus station. Idag ser fastigheten helt annorlunda ut och har förlorat mycket av sin forna charm och stationskaraktär.

Strax efter att denna bild togs, närmare bestämt 1898, uppgick Gärdsbanan med flera andra järnvägar i det nybildade Östra Skånes Järnvägar (ÖSJ). Loket fick då i stället beteckningen ÖSJ 2.
I samband med denna övergång moderniseras och kompletteras järnvägsnätet med fler stationer och nya tågset. Antagligen är det av denna anledning som loket fasas ut bara två år senare. Enligt uppgift såldes det till Maltesholms cementfabrik år 1900 där det förmodligen blev kvar fram till att det skrotades 1931.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd
Fotokälla: Svenska.lok.se

Publicerat i 1890-tal, Åhus, Gärds härad, Historia, Järnväg, Skåne, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar