Ströbergsgatan i Åhus

Ströbergsgatan, Åhus

Ströbergsgatan med Åhus S:ta Maria kyrka i bakgrunden

Klockan är kvart i två och en ensam kvinna kommer vandrande längs den folktomma Ströbergsgatan i Åhus. Stegen går i riktning mot ån, men vem hon är eller vart hon är på väg är okänt. Den vackert slingrande kullerstensgatan, som fått sitt namn efter kopparslagarmästare Johan Peter Ströberg, ledde då som nu ned mot Åhus gästgivaregård där den sista biten övergår i en kort sträcka kallad Cederbergs gränd.

I huset, vars gavel vetter mot fotografen, bodde under 1800-talets andra hälft en ålfiskare vid namn Jeppa Olsson (1824–1899) och hans hustru Gunilla (1833–1904). Jeppa fiskade vid Revhaken i en av kustens minsta bodar, kallad ”Jeppas bod”. Fastigheten ärvdes så småningom av dottern Nilla Olsson. Hon var gift med ålfiskare Anders Glans, som även han fått ge namn åt en bod i form av Glansaboden, en bit söder om Åhus. Bilden är odaterad, men bör vara tagen en bit in på 1900-talet då ålfiskarna lämnat huset och målarsläkten Sonne hade tagit över. Det mesta av bostaden revs runt 1980.

 

Text: H. Johan Lundin
Foto: okänd

Publicerat i Åhus, Historia, Skåne, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Segesholms skola

Segesholmskola Sandin 274

Segesholms skola i Vittskövle socken

Vi befinner oss inne i skolhuset i Segesholm i början av 1900-talet, möjligen år 1912 eller 1913. Kvinnan till höger är förmodligen Hilda Henricsson som var småskolelärarinna under kortare period på orten. Möjligen är det hennes kollega Herta Fredriksson som sitter bredvid. Men kan också vara en bekant.

Mannen bakom kameran heter Sigfrid Sandin och var skollärare i Ripa. Han var ogift och hade fotografering som ett av sina stora fritidsnöjen. Vad han hade för ärende i Segesholm denna dag förtäljer inte historien. Men han tog i alla fall ytterligare någon bild på de båda unga kvinnorna.

Text: H Johan Lundin
Foto: Sigrid Sandin
Fotokälla: Efter glasnegativ från S:ta Annas Gille

Publicerat i 1910-tal, Gärds härad, Historia, Skåne, Skolor, Vittskövle | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Urmakare Pihlstrand i Åhus

urmakare, åhus, skåne, urmakeri, kristianstad

Urmakare Pihlstrand var verksam i Åhus runt sekelskiftet 1900

Vi har hamnat på Västra Varvsgatan 44, med ryggen mot Östra Hamngatan. Mannen som ställt upp sig för fotografering heter Ola Persson Pihlstrand. Det var en tämligen välkänd herre i det dåtida Åhus. Han drev, under decennierna kring sekelskiftet 1900, urmakeri och tjänstgjorde även som fjärdingsman i början av seklet.

Få hantverk ställer så höga krav på sina utövare som urmakeriet. Det har kallats ”de tusende verktygens yrke” och kräver förutom stor hantverksskicklighet också en god materialkännedom. Inte mycket är känt kring Pihlstrands verksamhet, men troligen ägnade han sig främst åt service och reparationer, ytterst få urmakare hade förutsättningar att kunna tillverka egna ur. Vanligare var då att man tillverkade delar åt större verkstäder.

Ola kom ursprungligen från Fjälkinge där han föddes sommaren 1845. Sin blivande hustru Ingrid Svensdotter förefaller han ha träffat i Sölvesborg i slutet av 1860-talet och möjligen är det också där han lärde sig yrket som urmakare. 1870 gifter de sig och bor under en kort tid i Gräsma i Huaröds socken innan de via en mellanlandning i Fjälkinge hamnar i Ingrids barndomsort Jämshög år 1872. Här bor de till november 1880 då familjen flyttar till Åhus. Någonting förefaller emellertid gått snett för på självaste julafton samma år anländer de till sitt gamla hem i Jämshög igen. Här bor de sedan fram till hösten 1884 då de slår sig ner i Åhus för gott. Urmakeriverksamheten hade Ola börjat med tidigt och drev sådan även under sin tid i Huaröd och Jämshög.

Åldern på familjens hus på Varvsgatan är inte känt. Ola ägde det från 1907 och bodde här fram till sin död 1930. Hustrun Ingrid dog 1914. Familjen förefaller emellertid ha bott i dessa kvarter redan tidigare, möjligen i samma hus men mer troligt på andra sidan gatan. Efter Olas död övertogs fastigheten av skräddarmästare N. Ståhl och urmakeriet omvandlades till ”Ståhls Herrekipering och Skrädderi”. 1965 såldes fastigheten till grannen Nilssons möbler och året revs byggnaderna till förmån för en större butiksbyggnad. I dessa lokaler låg långt senare Sven Prembergs antikvitets- och antikvariatsaffär. I slutet av 1990-talet gjordes fastigheten om till bostäder.

Text: H Johan Lundin
Foto: Okänd
Fotokälla: Familjen Zanders samling

Publicerat i Affärer, Åhus, Fjälkinge, Historia, Sekelskiftet 1900, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Anläggandet av Yngsjö bro

Den gamla träbron i Yngsjö ersätts med en betongbro

Den gamla träbron i Yngsjö ersätts med en betongbro

Året är 1913 eller möjligen 1914 och det råder en febril verksamhet i Yngsjö. Man är i färd med att uppföra en ny betongbro då den gamla träbron, som skymtas till höger, dömts ut som uppruttnad. Bygget var ganska akut. Det berättas nämligen att en av bönderna nere från Yngsjö ängar hade rasat genom bron med sin häst och vagn när han var på väg till möllan för att lämna säd.

Den vackra, välvda betongbron som stod färdig 1914 finns fortfarande kvar, men är sedan många år avstängd för biltrafik. Den är en av få i sitt slag och dess skyddsvärde anses högt. Enligt uppgift lär den uppförts med klassiska Pont-Neuf i Paris som förebild. Att jämföra dessa båda broar är emellertid inte helt rättvist. Bron över floden Seine började byggas redan i slutet av 1500-talet och är hela 278 meter lång och 28 meter bred. En monumentalt vacker skapelse.

Till höger i bild syns den gamla Brostugan eller Bäckahuset som det också kallades i äldre tider. Där bodde färjemannen och hans familj innan den första bron anlades under 1860-talet. Fastigheten som ligger mycket nära vattnet råkade ofta ut för Helgeås och den forna Yngsjöns översvämningar som var betydligt mer omfattande förr i tiden. Framåt vårkanten var det inte ovanligt att huset stod helt omgärdat av vatten och när det var riktigt illa brukade familjen flytta in till någon av grannarna tills vattnet sjunkit undan. Det var förstås inte hälsosamt för byggnaderna, men bostaden överlevde och finns fortfarande kvar. Idag är den dock något kortare.

Till vänster om bron låg en allmänning som användes som landningsplats för fisk under 1800-talet och möjligen en bit in på 1900-talet. Vinkelbyggnaden som skymtas bakom grushögarna och den lilla boden finns fortfarande kvar. Där har ett flertal möllare haft sin boning genom åren. Bakom denna anas taket och en gavel till Blomdels bageri. Det blev senare karosserifabrik och revs under 1920-talet. Idag är Ottos glassfabrik belägen på platsen. Nära byvägen syns även en vitrappad gavel. Det är ett bostadshus åt en smedja som låg här under många år. Fastigheten finns fortfarande kvar och är belägen vid Kärleksgatans södra infart.

Text: H. Johan Lundin
Foto: okänd
Fotokälla: privat arkiv

Publicerat i 1910-tal, Arbetsliv, Åhus, Broar, byggarbetsplats, Helge å, Historia, Villands härad, Yngsjö | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Åhusprofiler

Henning Ivar Fors och Landsfiskal Larsson edit

Tre herrar från Åhus på kalas

Tre tunga Åhusnamn har slagit sig ner vid ett bord för att diskutera. Vad som ventilerades denna afton är inte känt, men ett likörglas i bildens förgrund vittnar om att det nog även serverades en och annan förfriskning under kvällens gång…

Från vänster ser vi Åhus berömda ålakung, Henning Nilsson från AB Ålexporten. I mitten sitter Ivar Fors, direktör för landets mest kända hönsfodertillverkare med fabriker i Åhus, Stockholm, Vadstena och Lidköping. Längst till höger, med en småfinurlig blick, landsfiskal Martin Larsson som tjänstgjorde i Åhus under många år. Vissa uppgifter gör gällande att det är på ett kalas hos den sistnämnda som bilden togs.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd fotograf
Fotokälla: privat ägo

Publicerat i Åhus, Företag, Villands härad | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Loket GJ 2 vid Gärdskan i Åhus

Åhus

Loket GJ 2 tillverkades i Trollhättan 1883 och tillhörde Gärds härads järnväg

Det är sent 1800-tal. Kanske 1895. GHJs (Gärds härads Järnväg) lok nummer 2 har stannat till vid sin slutstation i Åhus. Loket är tillverkat i Trollhättan 1883 av Nydqvist & Holm AB – Bofors-Nohab AB och trafikerade sträckan Åhus – Kristianstad via bland annat orter som Everöd , Tollarp och Ovesholm.

Gärdsbanan var en så kallad ångspårväg, en lättare budgetvariant med räler av klenare typ, som tagits i drift i december 1881. Dess ursprungliga sträckning var Kristianstad – Degeberga, men två år senare inkorporerades även Åhus på linjen.

Stationshuset med sin tidstypiska utformning finns fortfarande kvar. Byggnaden brukar populärt kallas Gärdskan, vilket är det smeknamn som banan hade. Stationen som sådan hette dock Åhus station. Idag ser fastigheten helt annorlunda ut och har förlorat mycket av sin forna charm och stationskaraktär.

Strax efter att denna bild togs, närmare bestämt 1898, uppgick Gärdsbanan med flera andra järnvägar i det nybildade Östra Skånes Järnvägar (ÖSJ). Loket fick då i stället beteckningen ÖSJ 2.
I samband med denna övergång moderniseras och kompletteras järnvägsnätet med fler stationer och nya tågset. Antagligen är det av denna anledning som loket fasas ut bara två år senare. Enligt uppgift såldes det till Maltesholms cementfabrik år 1900 där det förmodligen blev kvar fram till att det skrotades 1931.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd
Fotokälla: Svenska.lok.se

Publicerat i 1890-tal, Åhus, Gärds härad, Historia, Järnväg, Skåne, Villands härad | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fjärdingsman Hans Ask

Häst och vagn i 1930-talets Yngsjö

Häst och vagn i 1930-talets Yngsjö

Vi befinner oss på Askasträdet i Yngsjö där kronofjärdingsman Hans Ask har tagit ut sin häst och vagn ur stallängan. Den lille gossen som fått äran att åka med heter Thore och var lanthandlarson i byn. Han hade inte rört sig särskilt långt hemifrån, fadern Inge Olssons butik var nämligen belägen i en grannbostad alldeles bakom fotografens rygg. Fotografiet är odaterat men känslan är att vi rör oss i mitten av 1930-talet. Ask var då i dryga sjuttioårsåldern och skall fortfarande innehaft tjänsten som fjärdingsman (en mer exakt datering skulle förstås kunna göras med pojkens födelseuppgifter).

Den rödmålade stallängan till vänster finns fortfarande kvar, men ser idag helt annorlunda ut och är kanske mer att betrakta som en ny byggnad. Kvar finns även det vackra, vitrappade bostadshuset som inte syns på bilden. Det är beläget precis där Askasträdet möter Gamla byvägen. Fastighetens ålder är inte känd, men härrör förmodligen från 1800-talets mitt och har uppförts på mark som ursprungligen tillhört närliggande Tofta gård. Såväl bostad som länga är i bra skick och har under senare år dessutom iordningställts varsamt. Bland annat har bostadens tak återställts med stråtak.

Hans Ask var en välkänd och lite egensinnig herre i byn. Han var född i Yngsjö den 19 maj 1861. Fadern Hans Månsson Ask var född i Hörup och var vice korpral till yrket. Modern hade rötter i en karabinjärsläkt från Yngsjö och hette Anna Johansdotter. Föräldrarna hade gift sig 1845 och det förefaller som om familjen flyttade in i fastigheten på Askasträdet 1858 i samband med att en baptistfamilj lämnat huset och emigrerat. Dock verkar fadern som uppehöll sig periodvis i Ystad bosatt sig permanent först 1861, samma år som Hans Ask föddes.

Hans Månsson Ask och Anna hade relativt många barn. Förutom sonen Hans som vi ser på bilden kan den tio år äldre Elna nämnas. Hon arbetade som piga i tonåren, men emigrerade bara nitton år gammal till Tyskland. Enligt handlingar skall hon ha åkt ensam men återvände senare till Yngsjö där hon gifter sig med den Yngsjöfödda fiskaren Ola Jönsson år 1883 (bosatta på Yngsjö nr.7). Även systern Dorothea f. 1848 spenderade en tid i Tyskland, men återvände till Yngsjö. Brodern Ola Ask f. 1856 emigrerade längre bort. Han åkte till Amerika och skall enligt uppgift ha rymt från sin fru och rört sig i trakterna kring Iowa där han dog i Fort Madison 1888, bara 32 år gammal.

Det finns också en kvinna vid namn Carna Ask som är av extra intresse. Det saknas uppgifter i födelseboken och i husförhörslängderna är dessa delvis motstridiga, men förmodligen föddes hon 1842 i Yngsjö, tre år innan föräldrarna gifte sig. Hon står skriven som Anna Johansdotters oäkta dotter och är med bland familjemedlemmarna som flyttar in i huset på Askasträdet 1858 (om Hans Månsson Ask är fader är dock svårt att veta). Alldeles oavsett så delas bostadshuset i två hushåll efter en tid. I den ena delen av huset bor Carna med sin man och sina barn och i andra delen bor hennes föräldrar och syskon.
Historien är dunkel, men det har berättats att det rådde stor osämja inom familjen Ask, om två familjer som vägrat att tala med varandra. Vad det rörde sig om är inte känt, men det förefaller som om det var Carnas familj som hamnat i konflikt med det andra hushållet. Kanske har hon hamnat i onåd hos föräldrarna, men det kan också ha att göra med brodern Hans Ask som senare tog över huset och som hade ett lite egensinnigt förhållningssätt mot många i sin omgivning.

Hans Ask gifte sig 1882 med Bengta Jönsdotter från Vittskövle. Han var som det framgått fjärdingsman till yrket och hade varit så sedan tiden omkring 1905. I unga år hade han varit fiskhandlare samt arbetat i hamnen i Åhus, där familjen bodde en kort period som nygifta. Runt 1885 bosätter de sig för gott i Yngsjö och arrenderar samtidigt några tunnland mark. I hemmet i Yngsjö drev han också tillsammans med frun en av byns mjölkbutiker under 1900-talets början och kanske tidigare än så. Den gode Ask var dock en förnäm herre och var noga med vem han sålde till. Det var inte vem som helst som kunde knacka på dörren och förväntas få med sig någon mjölk hem. Han tjänade också några extra kronor genom att plöja tobakslyckor i byn. I vissa fall kunde det röra sig om tjänster och gentjänster, där han mot att plöja kunde få betalning i exempelvis ål och annan fisk. Samma sak gällde emellertid med plöjningen som med mjölken. Han plöjde inte åt vem som helst och här var han än mer nogräknad med vilka han valde ut. Paret odlade också egen tobak och deras tobakslycka var belägen på andra sidan vägen, till höger utanför bild.

Att sitta hundra år senare och göra några moraliska bedömningar skall man förstås vara mycket försiktig med. Men det var ett samhälle som i flera hänseenden präglades av en social segregation och Hans Ask verkar varit en som bidrog starkt till att upprätthålla denna ordning. En fjärdingsman ingav visserligen viss respekt i sin omgivning, men det förefaller allt som att han haft lite väl höga tankar om sig själv och sin titel.

Det kan ju tyckas rimligt att Askasträdet fått sitt namn efter familjen Ask, men förmodligen härrör det från ett par träd som låg i anslutning till den. Vägens ålder är inte känd, men flera av husen är mycket gamla och något går tillbaka till 1800-talets första hälft. De boende har traditionellt varit fiskare, men även lantbruksarbetare och en rad olika hantverkare har varit representerade. Det var också ett område där baptismen hade ett starkt fäste och i anslutning till vägen låg den byggnad som förmodligen var Yngsjöförsamlingens första missionshus.

Träden som skymtas i bakgrunden ligger vid det så kallade Backagäret, som är den skyddande tallskogens västra gräns. Denna höjdrygg är en rest från sandflyktens dagar och antas ha uppkommit genom att sanden lagt sig och bildat drivor vid en äldre hägnad som användes före 1800-talets skiftesreformer förändrade landskapsbilden. Höjdryggen kan skådas längs nästan hela sträckan från Espet till Yngsjö och förekommer även söderut vid Furuboda. Där har jag dock aldrig hört den kallas Backagäret. Särskilt påtaglig är den så kallade ”Stora sanddrivan” strax söder om Stora ekens väg. Det är där som ”Prinsessan från Revhaken” eller möjligen en del av hennes skatt skall ligga begraven enligt legenden!

Hans och Bengta Asks barns vidare öde har jag inte undersökt närmare, men Ola Ask var född 1891 och följde sin fars fotspår och blev poliskonstapel. Han sågs i Yngsjö emellanåt och verkar även skött en del av föräldrarnas intressen när de blev äldre. Den 19 juni 1943 dog Hans Ask. Då hade hustrun Bengta redan varit död i tio år och året efter verkar det som om fastigheten på Askasträdet säljs.

Text: H Johan Lundin
Foto: okänd

Publicerat i 1930-tal, Historia, landsbygd, Skåne, Villands härad, Yngsjö | Märkt , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar